Som den dagdrömmare hon är, lever Julia Lov stora delar av sitt liv genom eskapismens lins. Med sin sköra och självklara röst beskriver hon sina innersta drömmar och i de detaljrika texterna skönjs inte sällan en viss desperation och självkritik. Julia vill skapa musik som tilltalar likasinnade; hopplösa romantiker som snarare lever i framtiden än i nuet.